Hon finns inte mer men jag tänke på henne ibland. Hon var den gulligaste och snällaste vovve vi haft. En golden såklart. Hon var alltid lätt att gå prommenad med. Visst, hon drog iväg efter någon kanin ibland men följde mig vart än jag gick. Hon gillade att hälsa på allt och alla. En gång for hon upp på en tonårstjej. Tjejen ryggade tillbaka, kanske var hon allergisk. En annan gång drog hon fram till en kamphund. Jag blev nervös. Men kamphunden satt bara där lugnt och stilla medans min hund nosade på henne. Ägaren log. 

Vår vovve hade bott i två hem innan. I första hemmet blev hon misshandlad svårt. Ägaren åkte dit och hon blev som valp placerad hos ett gammalt par. De orkade inte riktigt med henne. Hon fick ingen uppfostran och den lekte nog inte med henne. De gav henne en massa godbitar och sen fick hon ranta runt på deras tomt själv. Hon var två år när vi köpte henne. Hon var helt vit och en vacker hund. Hon var ganska stor för att vara tik vilket berodde på att hon var 25 % Malamute. Rätt bra att hon var lite polarhund. Hon vaktade tomten och gillade inte vatten. Hoppade aldrig ner i gyttjiga pölar så vi behövde inte bada henne så ofta. Hon hatade att gå ut i regn. Kunde hålla sig hur länge som helst. Det var ett projekt att bada henne. 

Ibland mäktes det att hon varit misshandlad. Första gången jag skulle ta henne ut på prommenad, när hon såg kopplet så sprang hon och gömde sig under soffbordet och darrade. Jag avvaktade. Likadant nästa dag. Jag insåg att jag måste vara hård mot henne. Jag visst att hon skulle älska att gå ut med mig utanför tomten och lukta på allt. Hon hade aldrig fått göra det! Jag tog på henne kopplet vänligt men bestämt. Hon hade ångest och ruskade på huvudet. Förmodligen hade hon blivit slagen med ett koppel som valp. Jag ledde ut henne i hallen. Hon följde med. Hon blev glad när jag gick genom grinden. Hon sprang direkt iväg och började lukta på omgivningen. Vi gick en skaplig prommenad. Efter en vecka sprang hon glatt till hallen när jag började rassla med kopplet. Men hon gillade inte att få kopplet över huvudet. Det satt i hela hennes liv. Hon böjde ner huvudet när jag skulle sätta på kopplet. Jag trixade på kopplet och så gick vi den älskade prommenaden. 

Hundar är personligheter och hon var en charmig vovve med mycket energi. Som den retriverhund hon var så älskade hon mat. Åt tom grönsaker, särskilt potatisskal. Fast bladsallad var ingen favvo. Har en bild på henne när hon sitter vid soffan när vi fikar. Hennes ena öga tittar på sidan på en godbit och det andra ögat rakt fram på en annan mumsbit. När hon löpte så blev en grannhund intresserad. Frasse var en töntig och snäll hane som var en blandning av många raser. Vår hund totaldissade honom och bar gick iväg. Sen fick hon syn på en ståtlig svart labradorhane. Honom gillade hon, som tur var han långt ifrån. Det finns mycket att skriva om henne. Återkommer kanske med flera historier. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är allérna som går runt centrum. Det finns en norr, öster och söder promenad. Inte väster. Det är lindar. Norrköping kallas ibland lilla Paris. Detta är unikt för Norrköping och kallas promenaderna. Vi älskar dem och många går dagligen i någon av...

Har sovit bra hela natten. Igår fick jag inte så mycket gjort. Diskade iallafall. Fick OCD alltså tvångstankar och var tvungen att vila. Idag ska jag inte göra något speciellt. Skulle ha träffat en kompis men det gick i stå för dåligt väder. Kollade ...

Sov hela natten. Tog en mugg kaffe när jag gick upp halv 7. Sen en rätt lång promenad i promanden. Allén som går runt centrum. Sedan hemma en kaffe till för att värma sig och mellanfil och Start. Idag ska jag fixa med saker hemma eftersom det är dåli...

Där jag bor.

Vi var de första kunderna på caféet. De hade byggt en veranda med lounge soffor. Strålande solsken ute. Inga båtar i kanalen än men tåg som dundrar förbi. ...