Min kropp hade glömt bort hur det var att jobba hårt. Vi flyttade sakerna i förrådet till lägenheten idag. Vi hyrde en skåpbil. L som är van förare körde till Linköping. Vi hade förrådet hos en flyttfirma. L backade ner till källaren. Jag blev inte förvånad när jag såg hur mycket grejor det var men förstod att det knappt skulle få plats i skåpbilen. Vi jobbade på. Efter ett tag fick vi tankar på att det skulle vara bättre att flyttfirman hade flyttat förrådet. Men vi jobbade mer och mer. L lyckades packa in nästan allt i skåpbilen.

Det knakade i bilen och jag var rädd att handbromsen skulle ge vika. Vi var så trötta när vi äntligen släpat alla grejor, lådor, möbler och säckar till bilen. Nöjda så började vi åka hem. Vi stannade på en mack och köpte läsk och saffransbullar som vi satte i oss. 

Framme vid lägenheten så insåg man ju att det var hälften av jobbet kvar. Suck! Vi bar och bar. Jag var rädd att L inte skulle orka. Men han tog kraft från någonstans innuti och hjälpte till jättebra. Jag bar lådor och åkte hiss och bar in lådor och säckar till lägenheten. Vi drack kaffe och vilade ett litet tag. Vi skulle vara tillbaka till hyrfiman med skåpbilen innan grindarna stängdes. Vi kämpade på och nu värkte det i kroppen. Låda efter låda. Vi hade runt 35 lådor i förrådet så ni kanske förstår då hur vi jobbade. Tillslut var vi färdiga. Tyvärr hade vi sönder vårat matbord. Vi tappade det för det är så tungt. Vi fick åka till Återvinningen med dem. Sen tanka bilen full med diesel. Som tur var, hade inte grindarna stängts när vi rullade in på hyrfirman.

Sen åkte vi och köpte sallad och godis och julmust för att belöna oss. Det värkte i hela kroppen. L kramade mig och sade att jag hade varit duktig. Det värmde. Han var arbetsam hela dagen och kämpade på även när det blev tungt. Jag är så stolt över honom nu. Han sover nu i soffan. Nu slipper vi räkningen för förrådet. Vad bra men vi vet inte riktigt vad vi ska göra med allt i lådorna. Så glad nu att det är över. Vi är bra på att jobba när vi måste.