När jag var barn bodde jag i ett hus som låg i ett litet samhälle utanför Norrköping. Pappas hus hade skogstomt och där bodde många ormar, mest huggorm. 

Jag var inte rädd för orm när jag var liten. Växte upp med dem och såg dem så ofta. Det var inte så att jag tog upp dem och gullade med dem. Utan när jag sprang på en huggorm så hajjade jag till lite och skuttade åt sidan bara. Huggorm har fått sitt namn från att de faktiskt är rätt pigga på att hugga. Ett rovdjur. I vuxen ålder fattade jag att min bror och jag nog hade tur när vi var små. På tomten var det mycket högt gräs och ris. Vi spang alltid barfota på sommaren. Huggormen är faktiskt en giftig orm. 

När jag var nitton flyttade jag till en egen lägenhet i stan. Blev snabbt urbaniserad. Efter ett tag var jag ute på landet igen. Blev rädd när jag såg en orm. Vad otäck! Konstigt att det inte tog lång tid att bli rädd för orm. Det har hållt i sig. Sen är jag rädd för höjder också. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är allérna som går runt centrum. Det finns en norr, öster och söder promenad. Inte väster. Det är lindar. Norrköping kallas ibland lilla Paris. Detta är unikt för Norrköping och kallas promenaderna. Vi älskar dem och många går dagligen i någon av...

Har sovit bra hela natten. Igår fick jag inte så mycket gjort. Diskade iallafall. Fick OCD alltså tvångstankar och var tvungen att vila. Idag ska jag inte göra något speciellt. Skulle ha träffat en kompis men det gick i stå för dåligt väder. Kollade ...

Sov hela natten. Tog en mugg kaffe när jag gick upp halv 7. Sen en rätt lång promenad i promanden. Allén som går runt centrum. Sedan hemma en kaffe till för att värma sig och mellanfil och Start. Idag ska jag fixa med saker hemma eftersom det är dåli...

Där jag bor.

Vi var de första kunderna på caféet. De hade byggt en veranda med lounge soffor. Strålande solsken ute. Inga båtar i kanalen än men tåg som dundrar förbi. ...